Makten över dokumentationen

Dokumentation är en alltid lika het fråga inom lärarkåren. Att ha eller inte ha
– det är frågan många ställer sig idag. Jag anser dokumentation vara viktig och
en av grundpelarna i lärarskapet. Lärare har alltid dokumenterat sitt arbete,
det är vår dokumentation som ligger till grund för de beslut vi fattar och de
omdömen och betyg vi sätter på våra elever. Det kan med andra ord inte vara vår
sedvanliga dokumentation som så många motsätter sig – den är ju en
grundförutsättning för att vi ska klara av vårt arbete. Vilken dokumentation är
det då som är så betungande? Varför upplevs allt pappersarbete som en oerhört
tung arbetsbörda?

Egentligen tror jag inte att det handlar om de omdömen vi skriver om våra
elever. Det handlar snarare om allt det ”andra” vi förväntas dokumentera. Jag
konstaterar att det är rektors och huvudmans uppdrag att säkerställa en god
arbetsmiljö. Om det är en så stor del av lärarkåren som säger sig uppleva att
de är överhopade med arbete måste sägas att man misslyckats i detta.

Det inkom en fråga till Lärarnas Yrkesetiska Råd angående detta ”eviga”
dokumentationskrav och som kan exemplifiera denna dokumentationsinflation från
våra huvudmän. Det hade gått ut en ny blankett att använda vid incidenter,
såsom slagsmål eller mindre tillbud, på skolan. Tidigare hade man använt sig av
en enkel, men välfungerande, blankett där man skrev tid, plats, vad som hänt
och hur man agerat och därefter lämnat ifrån sig densamma till behörig person
för vidare behandling alternativt förvaring. Vad man nu gjort från huvudmannens
sida var att uppgradera blanketten. Nu räckte det inte längre med tid, plats,
vad, varför och hur längre – nu var det ett flera sidor långt dokument som
skulle skrivas över varje incident med alltifrån tid och plats till en ingående
analys över förlopp, om något inträffat tidigare etc. Frågan som inkom handlar
i allra högsta grad om lärares yrkesetik; vad händer om jag, utifrån en pressad
arbetssituation, inser att den tid (på någon timme) det skulle ta mig att fylla
i blanketten som den är formulerad inte finns, jag känner mig stå på
bristningsgränsen? Vad ska jag göra? Låtsas som om jag inget ser och gå
därifrån och hoppas att någon annan tar ansvar över situationen? Vad säger vår
yrkesetik om situationer som dessa?

Lärare förbinder sig att alltid bemöta eleverna med respekt för deras
person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och
trakasserier.


Om jag medvetet väljer att inte agera riskerar jag barnens/elevernas
rättssäkerhet och trygghet. Vi är skyldiga att agera när vi ser oegentligheter,
vad händer om vi sätter detta ur spel? Har vi ens rätt att göra det?

Jag ser ovanstående situation som ett exempel på när en huvudman, kommunal
eller fristående, har tolkat lagar och föreskrifter och återigen kommit med ett
dokument för att främst skydda sin egen rygg snarare än lärares och elevers.
Vad är syftet med dokumentet? Vad ska det användas till? En viktig fråga
handlar om makten över vår dokumentation. Är alla dessa dokumentationskrav
sprungna från lärargolvet eller sitter det någon person, som kanske inte har
varit ute på sagda golv på åratal, i en lugn kontorsmiljö och sätter ihop det
ena dokumentet efter det andra med en svag verklighetsförankring?

En annan aspekt jag finner vara intressant för ovanstående diskussion är hur
arbetstiden fördelas och hur man väljer att disponera lärarnas tid. Att vi
värderar dokumentation utifrån olika parametrar är självklart men där lärarna,
i mångt och mycket, har ett elevnära perspektiv då vi ser till dokumentation,
ser vi att en stor del av lärarnas tid används till dokumentation initierad av
huvudmannen såsom, till exempel, skrivande av verksamhetsplaner och
kvalitetsredovisningar. Varför är då så många lärare negativa till
dokumentation? När jag går ut och frågar mina kollegor är alla överens om en
sak; tid. Det saknas tid för alla dessa uppgifter som läggs på oss, och måste
lärarna skriva ihop alla dessa dokument som efterfrågas? Att delta i
diskussionen är en självklarhet men är det lika självklart att det är lärarna
som ska sätta sig och dokumentera densamma? Jag är inte övertygad om att det är
det bästa sättet att använda sina lärare i verksamheten. Vidare saknar vi ofta
goda datasystem, alltför många lärare sitter med system som är ofullkomliga,
svårarbetade och svårmanövrerade. Jag har varit inne på många skolor där lärare
saknar goda arbetsplatser eller inte ens har en egen dator och när ska jag då
hinna sätta mig ned för att dokumentera?

Ska vi rensa i dokumentationsdjungeln kanske vi bör se över vilken typ av
dokumentation som ska flyttas från lärarna till andra aktörer/administratörer
och fatta beslut om detta istället för att, som nu senast, ta bort den allra
viktigaste dokumentationen vi har, den om våra elever. Den dokumentation som
visar lärarnas professionella sida utifrån kunskap och ansvar för en verksamhet
som har eleven i centrum.

Susanna Sjögren

Skriv ut sidan
Logotyp för Lärarförbundet Logotyp för Lärarnas Riksförbund