Lärares tankar om yrkesetik

Hur tänker lärare om sin yrkesetik? Är det värdegrundsfrågor som respekt för
varje individ och allas lika värde och hur det kan levas i förskolans och
skolans värld som dominerar? Är det svårigheter i bedömningen av barn och
elevers förståelse och kunskapstillväxt? Är det otillräcklighetskänslan, för
att inte säga vanmakten, över bristen på tid för det vi tycker är viktigast? Är
det dubbla känslor inför kollegors förhållningssätt? Är det svårigheter i att
hantera sociala medier så att ingen riskerar att bli respektlöst behandlad
eller någons integritet kränkt? Är det svårigheter att kommunicera i
arbetslaget eller kollegiet för att vi har så olika ingångar till det vi pratar
om? Är det ilskan över att vi inte blir lyssnade till när vi uttrycker behov av
resurser för att klara vårt uppdrag? Är det villrådighet i att hantera
samverkan med föräldrar som inte har samma syn på barnets eller elevens bästa?
Det är i frågor om hur vi hanterar vår makt eller upplevda brist på makt som
yrkesetiken, den gemensamma idén om god lärarsed, kan utgöra stöd i vardagen.
Men hur ofta tar vi tillsammans med kollegor medvetet stöd i den så att vi blir
säkrare och tryggare i vårt handlande? Jag gör det alldeles för sällan.
I min lärarvardag funderar jag på hur barnen i min grupp som är mellan ett till
tre år ska erbjudas delaktighet - hur den kan ta sig uttryck. Det är lätt att
förbise deras ambition och köra över dem med min. Tillsammans med kollegor gör
jag bedömningar av vad de lär och vilka förmågor de utvecklar, men visst händer
det också att jag och vi värderar dem som personer och kommenterar deras
egenskaper trots att det inte ingår i vårt uppdrag. Om jag ber kollegor
uppmärksamma mig på när jag beter mig respektlöst ursäktar de mig med att alla
har sina dåliga dagar. Självklart kan jag inte bete mig oklanderligt varje dag
varje stund, men barnet kan få en ursäkt när jag handlar oetiskt.
Just nu funderar jag nog mest av allt på hur vi ska kunna upprätthålla balansen
mellan att behålla förtroendet från föräldrar för vår verksamhet och behovet av
att reagera mot de ofta vidriga villkoren för både förskollärare och barn i
den. Vad ska jag ta ansvar för och hur gör jag det?
Om vi deltog i en mer regelbunden och levande diskussion om hur vi tänker om
vår yrkesetik och hur vi gemensamt tar ansvar för det, skulle det inte vara så
svårt att hjälpa varandra att upprätthålla den som en del av vår yrkesstolthet.
Jag som alla andra lärare vill ju göra det bästa. Vad ska då till för att vi
ska prata med varandra om det svåra, om våra eventuella tillkortakommanden, om
det bra vi gjort och gör som leder till att barn och elevers förutsättningar
förbättras eller om hur vi kan hantera omöjliga villkor för arbetet?
Yrkesetiken ger inga självklara eller enkla svar på akuta problem. Det är ett
förhållningssätt som grundar sig i gemensamma värden för lärare i sin
yrkesutövning. Men förhållningssättet blir bara gemensamt om vi lär oss och
utvecklar det tillsammans. Vi behöver forum i vår vardag för att utveckla den
yrkesetik som formulerades för tolv år sedan. Jag är övertygad om att det ger
oss kraft både som enskilda lärare och som yrkeskår. Så låt oss kräva och skapa
tid och rum för att fortsätta bygget av god lärarsed, En lärarsed som visar vår
vilja, vårt kunnande och vårt ansvar.
Monica Nylund

Skriv ut sidan
Logotyp för Lärarförbundet Logotyp för Lärarnas Riksförbund